Gästblogg del 5 - Iskallt uppdrag
Hej på er kära läsare. Till en början får jag ta och önska en god fortsättning på er, det här är ju faktiskt första gången under år 2012 som vi hörs av. Idag ska jag försöka bjuda er på lite värme med mitt inlägg. För ärligt talat - det har vi verkligen inte blivit bortskämda med de senaste veckorna.
Nu kör vi.
Idag ska vi avhandla ett mycket viktigt ämne. Ja, när jag tänker efter så är nog detta det viktigaste jag skrivit om på denna blogg hittills. Då förstår ni innebörden av dagens ämne.
Jag ska börja med att fråga om ni lever där ute, eller har alla frusit ihjäl? Själv har jag klarat mig undan med blotta förskräckelsen. Jag talar givetvis om den kyla som i princip hela landet drabbats av de senaste veckorna.
Visst, det började bra. Man frös, gnällde, spottade snor, halkade på bron lite då och då och fick ett snyggt blåmärke på ena höften att visa upp.
Man klagade och skrattade åt eländet.
Det låg på en rimlig nivå.
Sedan började det spåra ur. Temperaturen började sjunka oroväckande snabbt, det var inte roligt längre. När termometern en morgon visade minus 30 grader behövde jag inte många sekunder på mig för att få min åsikt, som jag alltid stått upp för, bekräftad; vintern är inte bra för människligheten.
Bussar startade inte, bilar likaså, vattenledningar frös, vägunderlaget blev livsfarligt att köra på.
Listan kan göras lång.
Det jag vill komma fram till är att inte ens den mest fanatiska vinterälskaren kan påstå att något av detta som jag nämner ovan ska vara roligt eller positivt.
Nej, kylan har aldrig varit bra, och tillsammans måste vi som ett enat folk stå upp mot den. Punkt.
Innan jag slutar vill jag bara reflektera kring något annat som hör till ämnet vinter, och något som precis som kylan, inte är bra för männskligheten.
Jag syftar på samhällets fiende nummer ett: Snöskotern!
Detta är nästan ännu värre än kylan. Det här är ett stort världsproblem, som dessutom folk ägnar sig åt frivilligt. Kylan kan vi inte göra så mycket åt förutom att ständigt be till högre makter om att den ska försvinna. Men i fallet "snöskoter" kan vi verkligen förändra.
Vi kan påverka. Vi kan göra skillnad.
Vi kan revolutionera.
För de goda.
Snöskotern har aldrig varit bra för den männskliga rasen. Folk slösar massvis med pengar på vraket, den lever om, den är i vägen, den går sönder och den tar onödig energi hos den redan trötta och stressade människan.
Skulle jag få bestämma så skulle snöskotrar förbjudas i hela landet. Folk skulle ägna sig åt varandra och lägga pengarna på annat. Nej mitt tips till er skoterägare, sälj skotern och börja gå på Sunes Gatukök. Jag lovar att ni blir lyckligare där.
Det var vad jag hade på mitt hjärta denna gång. Hoppas ni har blivit lite varmare i allafall, för kylan verkar hålla i sig ett tag till...
Har skrivit på nytt kontrakt med bloggen som sträcker sig till och med år 2014, så vi kommer höras i fortsättningen också.
Ska försöka att krympa längden mellan inläggen efter att folk, enligt uppgifter till bloggen, nästan går och dör där ute i längtan och suktan efter mina kloka åsikter och tips.
Ha de king, och som sagt, vi hörs!
LÄNGE LEVE PLUSGRADER!!!!!!!!!!
// Berra
Nu kör vi.
Idag ska vi avhandla ett mycket viktigt ämne. Ja, när jag tänker efter så är nog detta det viktigaste jag skrivit om på denna blogg hittills. Då förstår ni innebörden av dagens ämne.
Jag ska börja med att fråga om ni lever där ute, eller har alla frusit ihjäl? Själv har jag klarat mig undan med blotta förskräckelsen. Jag talar givetvis om den kyla som i princip hela landet drabbats av de senaste veckorna.
Visst, det började bra. Man frös, gnällde, spottade snor, halkade på bron lite då och då och fick ett snyggt blåmärke på ena höften att visa upp.
Man klagade och skrattade åt eländet.
Det låg på en rimlig nivå.
Sedan började det spåra ur. Temperaturen började sjunka oroväckande snabbt, det var inte roligt längre. När termometern en morgon visade minus 30 grader behövde jag inte många sekunder på mig för att få min åsikt, som jag alltid stått upp för, bekräftad; vintern är inte bra för människligheten.
Bussar startade inte, bilar likaså, vattenledningar frös, vägunderlaget blev livsfarligt att köra på.
Listan kan göras lång.
Det jag vill komma fram till är att inte ens den mest fanatiska vinterälskaren kan påstå att något av detta som jag nämner ovan ska vara roligt eller positivt.
Nej, kylan har aldrig varit bra, och tillsammans måste vi som ett enat folk stå upp mot den. Punkt.
Innan jag slutar vill jag bara reflektera kring något annat som hör till ämnet vinter, och något som precis som kylan, inte är bra för männskligheten.
Jag syftar på samhällets fiende nummer ett: Snöskotern!
Detta är nästan ännu värre än kylan. Det här är ett stort världsproblem, som dessutom folk ägnar sig åt frivilligt. Kylan kan vi inte göra så mycket åt förutom att ständigt be till högre makter om att den ska försvinna. Men i fallet "snöskoter" kan vi verkligen förändra.
Vi kan påverka. Vi kan göra skillnad.
Vi kan revolutionera.
För de goda.
Snöskotern har aldrig varit bra för den männskliga rasen. Folk slösar massvis med pengar på vraket, den lever om, den är i vägen, den går sönder och den tar onödig energi hos den redan trötta och stressade människan.
Skulle jag få bestämma så skulle snöskotrar förbjudas i hela landet. Folk skulle ägna sig åt varandra och lägga pengarna på annat. Nej mitt tips till er skoterägare, sälj skotern och börja gå på Sunes Gatukök. Jag lovar att ni blir lyckligare där.
Det var vad jag hade på mitt hjärta denna gång. Hoppas ni har blivit lite varmare i allafall, för kylan verkar hålla i sig ett tag till...
Har skrivit på nytt kontrakt med bloggen som sträcker sig till och med år 2014, så vi kommer höras i fortsättningen också.
Ska försöka att krympa längden mellan inläggen efter att folk, enligt uppgifter till bloggen, nästan går och dör där ute i längtan och suktan efter mina kloka åsikter och tips.
Ha de king, och som sagt, vi hörs!
LÄNGE LEVE PLUSGRADER!!!!!!!!!!
// Berra
